En jobbig vecka att ha katt

Förra veckan fick katten Yasda bli kastrerad. Vi trodde att det var på tiden, för inte kan man väl gå runt och förespråka kastrering som världens bästa grej när man sitter hemma med en okastrerad honkatt? Nej, vi måste kastrera.

Så det gjorde vi. måndagen den 6:e maj åkte vi in till stan och veterinären. Jag lämnade in min skatt och sedan skulle hon hämtas klockan 13. Hon var väldigt groggy men helt vaken och trillade runt i buren medan veterinären berättade om vad jag kunde vänta mig.

Han sa faktiskt att det skulle ta ett tag innan hon återhämtade sig, det sa han. Men han sa inte att hon skulle varPå djursjukhuset. Stackars yasda är helt sluta så dålig att hon inte ens kunde ta sig till sin låda eller vattenskål för att hon var så yr och påverkad. Hon sov mest hela tiden och låg stilla i mitt knä hela kvällen tills jag blev orolig. Hon var helt apatisk, och rörde sig knappt. Hon var kall trots att hon låg i mitt knä med en filt över sig. Ögonen hade inget uttryck och jag visste knappt vad jag skulle ta mig till. klockan var halv elva på kvällen. Vad gör man?

Vi åkte faktiskt in akut till djursjukhuset. Hon hade tappat mycket i temperatur och de oroade sig för massor med hemska saker som gjorde mig och Pierre jätterädda. Som det där de sa om att hon kunde ha en blödning i buken och nästan inte hade något blod kvar i omloppet (det hade hon inte). Efter nästan tre timmar, klockan halv två på natten sa de till oss att vi kunde åka hem, men att vi skulle lämna kvar Yasda över natten. Usch, tänk dig det, att behöva lämna kvar din familjemedlem hos främlingar. Det var jobbigt.

Och jobbigt att behöva åka hem till en lägenhet utan katt. Och att behöva vänta till

nästa dag innan de ringde igen. Det är så konstigt när man vant sig vid hennes steg i hallen och hur hon alltid hoppar upp i sängen på morgnarna för att leka med min mobilsladd.

Yasda i sin fleeceklänning

Jag ville inget hellre än att få åka och hämta hem henne igen på en gång.

Vi skulle hämta henne klockan 15.00, vi var på plats strax efter 14. Kunde knappt vänta. Ingen av oss hade egentligen kunnat sova den natten. Och så kom de in med henne i en bur. Den räddaste lilla katten i världen satt där intryckt i ett hörn med en strut på huvudet. Hon hade blivit lite rakad på tre ben och på halsen eftersom de hade haft så svårt att ta blodprov på henne, så de hade testat det mesta. Hon såg så ynklig och tufsig ut. (hon luktade inte blommor heller, med struten hade hon inte kunnat tvätta sig.) vi behövde bara öppna buren, sedan klättrade hon nästan upp i famnen själv. Och sedan körde hon in klorna i min skjorta och ville inte släppa taget.  ”lämna mig inte igen!”.

De förklarade att Yasda fått en dålig reaktion av narkosmedlet, så vi måste snarast ringa och kolla upp vad det var för medel som använts så att vi kan nämna det om hon någonsin blir sövd igen. Yasdas uppfödare berättade faktiskt idag för mig att hon fått reda på att Sibirer, precis som birmor och Maine coon ofta är känsliga mot narkos, det här är tydligen något man kan behöva nämna för veterinären som ska genomföra ingreppet.

Hon fick sitta i knät hela vägen hem, och sedan fick hon äntligen komma in i sitt hem. Hon sprang raka vägen till sitt första lilla klösträd, som hon måste ha saknat det! Yasda älskar nämligen att klösa på sina träd, och gör det hur mycket som helst. Hon har tre, men det minsta har alltid varit hennes favorit.

Efter det sov hon nästan hela tiden i två dagar. jag började undra om det var så det skulle vara att ha en kastrerad katt.  Vi försökte leka, men hon hade ingen ork utan tittade mest bara. Hon var nog trött, det kan jag förstå. Det måste ju varit extremt påfrestande att först vara sövd och bli opererad på och sedan få sitta på ett djursjukhus hela natten i en liten bur och höra ljud från andra djur och bara se främlingar. Vem gillar det?

2013-05-09 15.53.37

Först fick hon gå omkring med en liten fleeceklänning jag sytt till henne för att hålla såret rent, och när den inte behövdes längre fick hon gå utan. I fredags hade hon nästan helt kommit igång igen, och igår lekte hon som vanligt. Vår fina katt är äntligen som hon var innan operationen, och så snart som stygnet är bortklippt och pälsen utväxt överallt så kommer det vara som om förra veckan aldrig hände.

Yasda lekerSom vanligt igen!

 

Annonser

2 thoughts on “En jobbig vecka att ha katt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s